Ja vi tog oss ut på VM igår. iIordning gjorda till max, humöret på topp och alkohol i blodet! Och jäklar vilket röj.

Vi tänkte gå och se Night of the jumps, en föreställning med skoter och skidåkare som gjorde fräna hopp i megahoppet de byggt upp i parken nedanför kyrkan. Men redan när vi åkte förbi med bussen insåg vi att vi skulle se noll. Och att bilderna ändå skulle bli kassa så vi åkte vidare.

Och tur för oss att vi bestämde oss för att ta krogen istället. HERREGUD vilken kö! Det tog oss en timme och en kvart att ta oss in. Och kön var lika lång hela natten! Det var fullt, och då tar de ändå in närmare 1000 personer. Helt galet. I kön anslöt sig Maddes pojkvän till oss, vakterna ansåg att han var för full (vilket han var) och att han kunde ställa sig i kön tills han nyktrade till.








När vi väl kom in anslöt vi oss till resten av gänget. Eller ja Johans kompisar. De hade åkt upp klockan 5 på morgonen, druckit sprit hela dagen, och varit på Festivalarenar sedan 8 påkvällen. dessutom hade de övertalat någon stackars djävel att komma och hämta dem klockan 01:00. Så det var ett glatt gäng vi anslöt oss till!


Och fick veta att utgång innebar hemgång eller en ny tripp i kön. Inget vidar, speciellt inte för en rökare. Men till vår stora glädje fanns det rökruta av alla saker. Där var det svinkallt men massor med trevligt folk! Låg dessutom på samma ställe som toaletterna. 4 toaletter och en pissoar på närmare 1000 personer var kanske inte helt lyckat! Men det funkade ju det med. Det värsta var hur halt det var på marken vid pissoaren kombinerat med höga trappsteg. Jag såg under kvällen 3 personer som halkade och landade med ryggen på trappstegskanten. SMÄRTA!!!!! Man led verkligen med dem. Hur många som bara halkade omkring som Bambi på hal is tappade vi räkningen på. Så snälla Festivalarenans arrangörer, sanda isfläcken utanför pissoaren!



Inne skulle bandet Ständut Blakk spela, ett coverband med en violinist. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av det, men jisses vad bra de var! Sångaren hade bra röst, och inte varje dag man får höra så bra covers. Och vem kunde tro att AC/DC med violin kunde låta så bra?! Golvet kändes som att det skulle bågna av vikten av alla som hoppade och röjde framför scenen. Men det höll tack och lov!



På övervåningen däremot var det dött. Jag ställde frågan om det var en begravning eller ett party. Där satt eller stod folk mest och pratade. Men vi träffade ju såklart på några roliga prickar där med.


Roligast av allihop var det Italienska skidskyttelagets "funktionärer"! Ett gäng med herrar iklädda roliga hattar och lysande blå jackor. De pratade värdelös engelska men kul hade de! Ölen flödade, likaså jubelropen över ja livet. Och det värsta av allt, jag GLÖMDE FOTOGRAFERA DEM! Helt otroligt! Men det kommer fler kvällar och då jäklar ska de fastna på bild. Det lovar jag! Men charmiga var de!

Dessutom höll jag på att bli helgonförklarad, jag var nämligen en av få med tändare i rökrutan. Ett lysande exempel på att rökning är bra! För jisses vilka roliga konversationer man kan starta bara med hjälp av en tändare. Och ännu roligare om tändaren, som min bara fungerar ibland. Roligaste kommentaren det ledde till var utan tvekan, Ja den där är som min fjong. Den funkar bara ibland.

Ja det var den kvällen i korta drag. På fredag kommer Tova, så då ska hon få följa med på After Bhiatlon iaf. Det ska bli roligt! Sedan kommer pappa i helgen så vad som helst kan hända. Så ska jag försöka få ut mina torrbollar till kompisar på något. Och ut i spåret en sväng ska det också bli..

Ciao // ME