Åh herregud! Jag kan inte säga annat. Det är nämligen såhär, härom natten stannade tydligen värmepannan och mamma av alla människor bestämde sig för att fixa det. Nu är min mor inte världens mest tekniska människa så något gick fel. Väldigt fel! Uppenbarligen hamnade värmen på maximal effekt och kåken liknar numer mest en bastu. Det är olidligt. Bara att ligga ner, utan att röra sig får en att svettas som en gris och kippa efter andan. Jag är ett vrak. Ett komplett vrak. Vi håller på att avlida allihop.

Efter höstens lilla fönsterincident har jag inte vågat öppna fönstret. Men efter en överläggning med mig själv om vikten av  att någonsin få sova igen står det nu på vid gavel under stark uppsyn. De iskalla luften väller in och försöker bekämpa bastuvärmen men lyckas inte helt. Antagligen kommer det att öeda till att pannan ökar sin kapacitet men jag håller på att dö här borta. Ska stänga snart. 

Jaja höres!

Ciao//ME