Jag har funderat på en sak. När man drömmer, varför kommer det då med människor som inte passar in? Jag hade en  så mysig dröm inatt men kan inte släppa det faktum att personen som var med inte hade got alls där att göra. Det förstörde liksom hela grejen.

Hjärnan är bra konstig den. Antagligen är det inte svårare än att hjärnan bara tar en person man träffat under dagen eller nåt ,men det kan ändå kännas himla konstigt att vakna och inse att du precis drömde om den där fula killen på  bussen, eller den arroganta snubben i klassen som ingen gillar. Det är faktiskt lite obehaligt. Om man inte är försiktig kan man ju helt plötsligt lura sig själv till att man är kär i det där svinet, eller är arg på sin bästa vän eller att pojkvännen faktiskt är otrogen. Bara för  att hjärnan spelar en ett spratt. Scary!

Sedan appropå drömmar så läste jag nya glamour för någon dag sedan. Där i fanns en sida som de kallade för den skuldfria sidan. Saker man kunde göra utan att känna skuld för det. En sak fick mig att tänka. Det är okej att vara arg å din partner för något han gjort i en dröm. VA? Varför skulle det vara okej att sabba en hel dag med att sura, dessutom ge sig på sin partner för något han faktiskt INTE gjort? Slöseri med energi och jävlig pykotiiskt beteende är vad det är. 


Ja det var väl allt.


Ciao//Me