Filmkväll
Idag har varit en ganska bra dag. Sov alldeles för länge och kravlade mig ur sängen vid 12 då telefonen ringde. Var Annelill som undrade om filmkvällen skulle bli av. Såklart den skulle. Vi skulle bara kolla med Madde först om hon skulle med och käka after work. Men eftersom hon jobbade så var hon i det närmaste okontaktbar.
Sedan snackade jag med Linda i över 2 timmar om allt och lite till. Mestadels våra praktiker. Slängde i en tvättmaskin som jag fortafarnade inte hängt och ställde mig i duschen. Gjorde mig iordning och sedan bar det iväg till maten. Gud så gott! Hade knappt ätit på hela dagen, bara nån macka när jag klev upp. Blev en cider till maten också.
Sedan var det dags för skräckfilm. Vi började med Frontière(s). Vilken jäkla skit! En fransk splatterfilm i stil med Hostel. Den var dessutom filmad så om man inte hade epelepsi redan fick man det av den. Vi såg en halvtimme, sen gav vi upp. Inte alls en den typen av rysare vi var ute efter. Vi ville ha skräck, inte saadistisk splatter. Men gillar man filmer som Hostel, Motorsågsmassakern och sämre versoner av Saw så är den något för er. Kanske försöker jag en annan gång.
Så vi bytte film helt enkelt. Det blev Shutter. En amerikansk rip-off på en japansk film med en japansk tjej som spöke såklart. Den var faktiskt riktigt bra! Inga direkta hoppa ur soffan moment men helt klart långa rysningar längs ryggraden och sitta hopkurade i soffanmoment. Riktigt bra skpdespelarinsatser samt ett oväntat slut! Helt klart sevärd och vad vi var ute efter!
Under rökpausen/kisspausen började vinet och ölen vi hällde i oss under filmens gång märkas. Humorn sjänk med 180 grader. vi diskuterade vad vi lärt oss av skräckfilm. Att de är aldrig döda när du tror du dädat dem. Kör över dem 17 gånger till, stick ut ögonen, sparka, slå, gör allt du bara kan. Så kanske de är döda.
Vi kikade dessutom in i bokhandeln och fick syn på boken Den vita massajen. Eftersom jag har taskigt minne så frågade jag om det var boken om en vit kvinna som kärar ner sig i en massaj. Det var det och Madde upplyste oss om att hon senare insåg att deras liv var för olika, tog deras gemensamma barn och åkte hem. Här kom humorns bottennapp. Annelill kunde inte hålla sdig utan säger, ja uggh och bonka bonka kanske inte funkar hela dan. Det lät så himla roligt, även om det kan missuppfattas.
Sedan fortsatte filmtittandet. Den här gången blev det Below. Ett spöke hemsöker en ubåt som plockat upp överlevande. Vem är spöket? Och varför hemsöks dem? Denna var helt klart bäst. Både rysningar, hopkurande i soffan och hoppandes rätt upp i luften ögonblick. En bra och läskig känsla genom hela filmen som aldrig riktigt klingar av. Mest rädda blev vi då det faktiskt inte hände något vilket är ett lysande betyg! Slutet var smått oväntat men inte särskilt. Denna måste bara ses! Trots att den är gammal.
Sedan gick vi hem. Eller jag och Madde iaf. En alltigenom trevlig kväll. Detta måste göras om!
Nu ska jag sluta..
Ciao// ME
Sedan snackade jag med Linda i över 2 timmar om allt och lite till. Mestadels våra praktiker. Slängde i en tvättmaskin som jag fortafarnade inte hängt och ställde mig i duschen. Gjorde mig iordning och sedan bar det iväg till maten. Gud så gott! Hade knappt ätit på hela dagen, bara nån macka när jag klev upp. Blev en cider till maten också.
Sedan var det dags för skräckfilm. Vi började med Frontière(s). Vilken jäkla skit! En fransk splatterfilm i stil med Hostel. Den var dessutom filmad så om man inte hade epelepsi redan fick man det av den. Vi såg en halvtimme, sen gav vi upp. Inte alls en den typen av rysare vi var ute efter. Vi ville ha skräck, inte saadistisk splatter. Men gillar man filmer som Hostel, Motorsågsmassakern och sämre versoner av Saw så är den något för er. Kanske försöker jag en annan gång.
Så vi bytte film helt enkelt. Det blev Shutter. En amerikansk rip-off på en japansk film med en japansk tjej som spöke såklart. Den var faktiskt riktigt bra! Inga direkta hoppa ur soffan moment men helt klart långa rysningar längs ryggraden och sitta hopkurade i soffanmoment. Riktigt bra skpdespelarinsatser samt ett oväntat slut! Helt klart sevärd och vad vi var ute efter!
Under rökpausen/kisspausen började vinet och ölen vi hällde i oss under filmens gång märkas. Humorn sjänk med 180 grader. vi diskuterade vad vi lärt oss av skräckfilm. Att de är aldrig döda när du tror du dädat dem. Kör över dem 17 gånger till, stick ut ögonen, sparka, slå, gör allt du bara kan. Så kanske de är döda.
Vi kikade dessutom in i bokhandeln och fick syn på boken Den vita massajen. Eftersom jag har taskigt minne så frågade jag om det var boken om en vit kvinna som kärar ner sig i en massaj. Det var det och Madde upplyste oss om att hon senare insåg att deras liv var för olika, tog deras gemensamma barn och åkte hem. Här kom humorns bottennapp. Annelill kunde inte hålla sdig utan säger, ja uggh och bonka bonka kanske inte funkar hela dan. Det lät så himla roligt, även om det kan missuppfattas.
Sedan fortsatte filmtittandet. Den här gången blev det Below. Ett spöke hemsöker en ubåt som plockat upp överlevande. Vem är spöket? Och varför hemsöks dem? Denna var helt klart bäst. Både rysningar, hopkurande i soffan och hoppandes rätt upp i luften ögonblick. En bra och läskig känsla genom hela filmen som aldrig riktigt klingar av. Mest rädda blev vi då det faktiskt inte hände något vilket är ett lysande betyg! Slutet var smått oväntat men inte särskilt. Denna måste bara ses! Trots att den är gammal.
Sedan gick vi hem. Eller jag och Madde iaf. En alltigenom trevlig kväll. Detta måste göras om!
Nu ska jag sluta..
Ciao// ME
Kommentarer
Trackback
