Varför måste allt alltid hända mig? Det här är en riktig jävla förbannad skitdag.

I morse vaknar jag av att fönstret blåser upp och kraschar in i stenväggen. Självklart går det sönder, samt att de övre gångjärnen sliter sönder förnsterkarmen. Så där hänger det i de nedre gångjärnen. När jag ska försöka dra in det lite  viker det sig utåt och logger vågrätt ut mot stenväggen. Illa som fan! Spritt språngande näck kramphåller jag i fönstret  som dessutom lossnar även från det nedre gångjärnet. Jag ser fönstret för  min inre krascha ner i marken från andra våningen, uppbådar mina sista krafter och får ett bättre tag så nu hänger det lodrätt neråt. Vet ni hur tungt ett fönster är? Rätt tungt faktiskt.  Jag lyckas på något sätt fiska upp det, dra det in genom hålet där det en gång satt  och lägga det i sängen.

Total katastrof! Minst sagt. Jag står där, näck som sagt, och stirrar på förödelsen och önskar att jorden kommer öppna sig så jag bara får försvinna. Då ringer det. Är Elin som garvar åt min katastrof och jag ber att få ringa upp en annan dag.

Bara att gå ner till mamma  och erkänna mitt misstag. Jag gråter och hin tar det riktigt lugnt. Tack och lov ligger Cricka och sover så jag slipper honom. Sedan går jag upp och ringer Linda, min räddare i nöden och börjar städa så de inte ska ha så mycket att klaga på.

Så kommer kavalleriet, jag hör hur de går runt på övervåningen och klagar. Min syster är inte den bästa på städning och jag är ju nästan aldrig hemma. Så de som redan är sura, blir lite mer sura. Sedan får de se fönstret, och hela helvetet bryter lös på riktigt. Cricka ser ut som han ska mörda någon, dvs mig, vilken sekund som helst. Han börjar försöka på tillbaka fönstret så det in te ska vara ett öppet hål. Det går inte så bra för det vill inte glida ner på det gångjärn som fortfarande finns kvar. De svordomar som då uttalades skall inte återges, inte här aldrig någonsin. De är helt enkelt för grova. Men tillslut får han tillbaka fönstret och lämnar rummet med orden "Kul att bo i ett hus där snart inte ett enda jävla fönster är helt!"

Jag stoppar mamma och frågar varför han måste bete sig som ett svin. Jag skäms redan så jag håller på att dö, ångrar mig skitmycket och vet att jag är helt dum i huvudet. Jag ska dessutom betala för alla omkostnader så vad i helvete! Det blir inte bättre av att han gormar och skriker. Men hon tar såklart hans parti, det är ju så synd om stackaren som måste fixa det. Det har jag aldrig bett honom att göra. Jag kan fixa någon annan och betala för att få det gjort. Men tack för att jag slipper ha ett hål i väggen.

Ringer farfar som håller med mig lite. Skönt att prata med honom, han är så lugn och ser bara lösningar. Han tyckte inte det var så farligt.

resten av dagen vågar jag inte lämna övervåningen. Måste låta stormen blåsa över. Madde kommer förbi och håller mig lite sällskap och vi kollar på Idolrepriser. Ska dessutom hjälpa henne få klart sin uppsats någon dag. Hon har kört fast.

Vid middagen, URK rotmos och fläsklägg, döda mig snälla!, kollar Cricka inte ens på mig. Han sitter tom bortvänd. Jaja vill han sura så låt honom. Jag slinker iväg så fort jag kan.

Nej nu ska jag sluta. Orkar fan inte skriva mer..

Ciao//ME