Vill ni skratta, Här är jag! För jag är så jäkla klantig att jag borde få en varningsskylt från soc, samt har ett minne som en senil guldfisk. Att jag dessutom är lika stresstålig som en med asbergers gör inte saken bättre. Dålig kombo, ja. Det skulle man ju kunna säga.

Jaha så här var det då. Jag skulle skjutsa fram mat åt lillasyster som skulle jobba, och då skulle andra lillasyster åka med. Eftersom hon alltid är så sjukt jävla långsam så vi blev sena som fan. Och ju långsammare hon är dessto surare blir jag. Nu ska jag inte skylla allt på henne, jag var stressad sedan innan och trött.  Jaja vi kom iväg tillslut. Lämnade av henne och maten och åkte sedan till ICA. 

Plockade i allt jag skulle ha och kommer till kassan, lägger upp varorna på bandet, öppnar plånboken och inser att kntokortet och på så sätt även mina pengar ligger hemma vid datorn. FAAAN!

Vissa gånger är man tacksam för att man bor där man bor, alla känner alla. Jag pratade med kassörskan, en lillasyster till en gammal klasskompis. Så vi packade ner mina varor i en kasse som hon höll koll på, jag åkte hem och hämtade kortet och åkte tillbaka, betalade och åkte vidare. 

Om jag skämdes? Som en hund. Men lite roligt blev det ju.

Nu tittar jag på Good Luck Chuck.

Ciao // ME